I slutet av april sa jag upp min tillsvidareanställning på sjukhuset... Ett beslut som vuxit fram under året som jag studerat. Kände att jag aldrig ville tillbaka dit på grund av extrem arbetsbelastning och dålig ledning. Det fungerar inte. Och jag kan inte ändra på allt, kanske knappt på något!? Vänner & bekanta peppade och stöttade mitt beslut. Nöjd, lättad och med en känsla av att allt löser sig/vill jag jobba finns det jobb kände jag ändå hjälp vad gör jag nu? Vad har jag gjort? Jag hade precis tackat nej till ett halvtidsvikariat på Primärvårdsakuten och stod nu helt utan något arbete... Ja, ja... jag var sommarledig med barnen och då plötsligt händer det: Jag blir uppringd och tillfrågad om jag vill börja arbeta på Bvc... Vilken dröm! Det är ju precis det jag vill! Jag gjorde praktik där i våras och trivdes mycket bra. Känner mig mycket glad (och lite stolt) att de vill att jag skall arbeta med/hos dem! Så just nu går jag på upplärning, åh vad det är roligt! Tanken är att jag skall arbeta två dagar i veckan parallellt med skrivning av Magisteruppsats, fler dagar blir nog svårt att få till...

Trivs du inte på ditt arbete - försök då att ta dig därifrån. Våga chansa!
Kram Lisa