Bild från nätet
Konstigt det där! Hur
livet går vidare för andra medan man själv blir avbruten en stund... Fick ett samtal på torsdagskvällen att en nära anhörig låg nedsövd på IVA... Ovissa timmar vakade vi vid hans sida men eftersom det var lugnt fick vi rådet att åka hem och sova. När vi kom tillbaka på fredag morgon hade de väckt honom och han pratade och hade suttit uppe i en fåtölj... Nu har han flyttats till en vanlig vårdavdelning (min gamla arbetsplats), förflyttar sig själv till sängen och äter maten som serveras! Överallt stöter jag på
personal jag känner, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, vaktmästare. Många kramar har jag fått och det känns alldeles underbart med detta lilla sjukhus i vår stad som blir så familjärt...
/Lisa
Livet är så skört och kan förändras på ett ögonblick, skönt att det verkar gått bra för din anhörig som blivit sjuk och gott med stödet av gamla kollegor ♥
SvaraRaderaKramar Bella
Man måste plocka fram de där "tacksamhetstankarna" i bland...
SvaraRaderaKram på dig!